Kiruna Pride 2017 – en lyckad tillställning

Kiruna Pride 2017 har gått mot sitt slut. Besökarna var många och det viftades flitigt med regnbågsflaggor i vår fina stad.


Foton i urval:

19554168_1233035236825032_2161549382511719039_n19511189_1233035243491698_2153480848921897713_n19510361_1233035606824995_4066650152187060377_n19511457_1233035646824991_5011121523004464368_n19510347_1233035880158301_8599956770518856221_n19437246_1233035530158336_7662563167774800805_n19437243_1233035933491629_5463170715869451579_n19642325_1233035956824960_5019156070241097764_n19437387_1231384290323460_5217008681546178717_n19510294_1232307520231137_5099954136147489801_n19511274_1232367946891761_5541616799911440735_n


Trollet Erikssons invigningstal

19510398_1231384663656756_561594099558565578_n

Trollet Eriksson var årets mycket uppskattade invigningstalare. Här är talet i sin helhet:

När jag var liten var mitt drömyrke att bli lärare! När jag blev högstadieelev insåg jag att jag ville bli mattelärare för min lärare var den sämsta tänkbara. På gymnasiet insåg jag varför jag ville jobba just på högstadiet – det var inte enbart för att undervisa, utan jag såg hur många som led rent socialt, likväl som jag själv gjort.

Alla år jag har jobbat så har jag sett elever som haft problem med det sociala spelet, fattigdom, problem hemma med våld, droger och föräldrar som inte har tid. Jag har försökt att lyssna som lärare, jag har försökt att hjälpa där det skulle hjälpa, annars har jag försökt stötta så gott jag kunnat. Men det känns ibland som att man hela tiden slår huvudet mot väggen.

Som elev, som alla här säkert vet, så har man haft lärare som varit bra, okej eller t.o.m. urusla. Jag har funderat en hel del på vad det som gör en lärare bra eller dålig. Jag tror en del av det hela handlar om respekt.

En del lärare säger att de inte får någon respekt av eleverna och lider för de får ingen ordning på situationen. Då brukar jag fråga: Har du gett dom respekt?

Kan ju säga att reaktionerna är väldigt blandade. En del lärare tar till sig och tar nya tag, medan andra menar att jag vet ju inte vad jag pratar om.

Näpp, det kanske jag inte gör. Nä, det kanske inte fungerar. Men vet ni, jag tror det!

Jag tror att när vi börjar med att visa respekt, och försöker byta ut pratandet mot lyssnandets konst – inte bara en gång utan till och med två gånger, så tror jag vi får respekt tillbaka.

Det andra jag vill prata om är faktiskt en liknelse från Rowlings fantastiska värld om Harry Potter! Hoppas alla här har stiftat bekantskap med denna makalösa författarinna och hennes verk.

Nåja, i Harry Potters värld finns det trollkarlar och häxor, men det finns även mugglare, dvs människor som inte har magi. Magiker kan födas från antingen andra magiker, då blir de renblods-magiker, de kan födas med en av varje förälder – då blir de halvblod eller så kan de t.o.m. födas av mugglare och ja naturligtvis så kallas de då för smutsskallar.

Det finns många paralleller man kan dra av detta. HBTQ-personer föds av alla typer av människor och de FÖDS till sin läggning, precis som magiker FÖDS till magi, vare sig de vill det eller inte.

En annan parallell är att man inte kan hjälpa vart man är född eller vilka ens föräldrar är, eller inte är, då alla kanske inte har föräldrar.

Vad är då poängen? I alla sagor finns ju en ondkans vasall i detta fall ”han-som-inte-får-nämnas-vid-namn” som ser vart han kan ta sig in i en spricka i fasaden. Han delar på renblodiga och alla andra, ett vi och dom!

Jag tror det är så ondskan jobbar. De tar sig in och bildar ett vi och ett dom. Kanske finns likheter i verkligheten? Nåja, hur gick det för… Voldemort? Som det går för ondskan när ALLA jobbar tillsammans, åt fanders!

Okej, vad kan vi nu göra åt detta?

Jag lärde mig under alla de år som jag själv var mobbad i skolan att det är egentligen inte de som slår eller öppet säger elaka saker som känns värst i min själ – det är de som står och ser på utan att göra någonting! Detta är vad Voldemort vill.

Sedan jag blivit vuxen har jag alltid försökt göra något när jag ser något hända som är orätt – gå mellan, ringa polisen, hjälpa någon som hamnat i ett FB-drev eller ja det som känns bäst i situationen. Men alltid med respekt! Våga lägga dig i!

Och vad är detta då? Jo civilkurage! Vi måste börja ställa upp för varandra, inte bara sina vänner eller familj, utan på ALLA! Jag tror att utan civilkurage så kommer mänskligheten snart gå under i ”sköt dig själv, och skit i andra”-mentaliteten. Jag hör dagligen resonemang om andra människor i besvärliga situationer, men endast ett fåtal eldsjälar som hjälper till! Tillsammans kan vi göra förändring, ensam är inte stark.

Jag tror det är dags vi vågar gå från tanke till handling.

Jag tror det är dags vi vågar visa våra medmänniskor att vi har respekt för varandra, att det inte finns något ”vi och dom” och att genom civilkurage uppmuntrar till mer civilkurage!

Så jag ska börja med en handling!

Jag vill komma ut! Jag tror det är dags för mig att komma ut ordentligt!

Nej jag tänker inte komma ut som kristen eller muslim, homosexuell eller trans, inte heller indier eller norsk. För ingen är enbart en sak eller tillhör ett fack, därför vill jag komma ut med hela mig. Jag vill komma ut som… människa!

Tack för ni lyssnat.

Annonser